Mitt liv med maffian.

rasande

Medias drev mot Dietfanatiker som vi så fint kallas på fyrans Nyhetsmorgon har pågått hela veckan. Dåligt pålästa journalister har låtit dessa ouppdaterade LCHF-motståndare, från olika håll, stå helt oemotsagda i sina påhopp på oss som med hjälp av LCHF ätit oss till en bättre hälsa. Då är det såklart självklart att kalla oss för fanatiker för att vi vill sprida våra upplevelser och erfarenheter till så många som möjligt. Jag har medvetet inte gått in och läst alla artiklar och inlägg som gjorts i den här frågan, med tanke på mitt eget välmående, se bilden. Jag har läst inlägg i Sydsvenska dagbladet, Svenska dagbladet och Aftonbladet. Här nedan kommer mina reflektioner på vissa påståenden och kommentarer:

Exempelvis så kan någon framföra att barn med typ 1 över huvud taget inte behöver insulin och det är råd som leder till döden för barn om man följer det.

Vojne, vojne – då tar vi det en vända till då. Mig veterligen finns det ingen seriös LCHF-are som råder föräldrar till typ 1-barn att sluta med insulinet. Vad enstaka människor slänger ur sig kan jag ju inte veta men ALLA, både föräldrar och vuxna med sockersjuka typ 1, vet ju att det inte är möjligt efter en eventuell smekmånad. Smekmånaden innebär att en viss insulinproduktion kan finnas kvar även hos oss med typ 1. Om någon låter sig luras till detta så undrar jag vad man mer kan låta sig luras till. Låt säga att någon skriver; ge ditt barn, eller dig själv, en kopp arsenik varje morgon så kommer din sockersjuka att försvinna. Skulle de då göra det? Näe, knappast, man vet ju att det INTE stämmer så då låter man bli. Lite eget ansvar måste man  ha, eller hur?

Ni LCHF:are prackar på oss som inte vill vill lyssna på er era ovälkomna råd

Enligt mig stämmer inte detta heller. Vad enstaka vänner, bekanta och andra gör, i all välmening för att hjälpa, kan  inte jag svara för. Det jag VET är att vi i våra fb-grupper inte lurar in några ovilliga  för att sedan överösa dem med råd som de inte bett om. Tyvärr är det istället många motståndare som söker sig till grupper, våra och andras, för att kunna propagera för SIN åsikt och dumförklara oss andra genom att påstå olika saker. Däremot är det ett antal föräldrar som valt att kostbehandla sina typ 1-barn som blivit attackerade och hotade av Tallriksmodellare. Bland annat har de utpekats som potentiella barnamördare och blivit hotade med anmälningar till socialtjänsten. Potentiella barnamördare är det många andra LCHF:are som också blivit kallade. Tillmälen som kvacksalvare är också ofta förekommande i dessa diskussioner.

I tron att minskat intag av socker ska minska behovet av insulin.

Kan det bli mycket dummare än så här? Nej, jag tror inte det. Oavsett vad man tycker om LCHF vs tallriksmodellen så är det ju bara idiotiskt. PUNKT.

I tron att det ska lindra symtomen väljer en del föräldrar att ge sina barn med diabetes en LCHF-diet.

Dött lopp mellan detta uttalande och det förra måste jag erkänna. Vad jag vet så är väl ”lindra symtomen” ,om man med det menar att hålla blodsockret på en lagom nivå, det ENDA man KAN göra vid sockersjuka typ 1, eller har jag missat att det kommit ett botemedel??

…och hjärnan behöver kolhydrater för att kunna tänka.

Jag trodde, i min enfald, att denna myt var avlivad vid det här laget men tydligen lever den kvar, i alla fall hos vissa inte sååå uppdaterade läkare, suck. Det borde väl inte vara så svårt att komma ihåg att det finns något som heter Glukoneogenes. Det betyder att om man inte tillför några kolhydrater, som inte är essentiella dessutom, så tillverkar levern den lilla mängd glukos som hjärnan behöver för att tänka. Dessutom innebär inte LCHF att man äter noll gram kolhydrater, speciellt inte barn. Oftast brukar man ge baren mellan 50 och 100 gram kolhydrater per dag.

 Det har hänt att vuxna patienter har kommit in med akut syraförgiftning efter att ha tillämpat en ren LCHF-diet. Men de tar ju ansvar för sin egen diabetes. Som förälder har man ansvaret för barnens väl och ve, och små barn ska inte utsättas för något som har visat sig farligt.

Ok, akut syraförgiftning: Jag, och ingen jag känner heller, har  läst om ett enda fall där någon drabbats av detta, DKA, på grund av LCHF. Om man drabbas så är det på grund av andra orsaker, t.ex magsjuka. Det finns INGEN statiskt över vad de patienter som drabbats av DKA har ätit för kost så hur kan hon påstå något sådant? Det förhåller sig precis tvärt om. Vad är det som har visat sig farligt? Tusentals människor vittnar om bättre hälsa och ett lyckligare liv och vill inspirera andra att göra samma sak. Sjukvården säger att en diabetesdiagnos är lika med lidande, komplikationer och en för tidig död. Vi säger att det inte behöver vara så. Sjukvården rapporterar om att komplikationer visar sig allt tidigare hos barn med typ 1. Vi visar på att vissa komplikationer till och med går att reversera. Är det då inte deras råd som är farliga?

Alla barn behöver ett visst mått av kolhydrater, inskärper Helena Elding Larsson.

Åter igen, LCHF innebär inte att man äter 0 gram kolhydrater. Ingen råder ett typ 1-barn att äta strikt LCHF, 50-100 gram kh per dag brukar vara en lagom nivå.

Risken för hypoglykemi, lågt blodsocker, ökar vid LCHF.

För hundrafemtielfte gången; NEJ NEJ NEJ och åter NEJ! Man behöver faktiskt inte vara någon Einstein för att begripa att om man behöver tillsätta mindre insulin så minskar risken för att ”överdosera” och därmed också risken för att hamna för lågt i bs.

En helt annan sak är att ge barnen en kost med långsamma kolhydrater som tar längre tid att bryta ner i tarmen.

Snabba eller långsamma kolhydrater? Det spelar inte så stor roll, kh bryts ändå ner till glukos som höjer blodsockret, det går bara långsammare. Jag behöver mer insulin för att få ned blodsockret om jag ätit något med mjöl, fullkorn eller vanligt, än om jag äter godis. När jag fuskade en gång och åt surströmming, som jag då åt med potatis och tunnbröd, tog det mig flera dagar att få ned blodsockret igen. Det krävdes mängder med insulin, det i sin tur gjorde att jag drabbades av känningar flera gånger och den onda cirkeln var svår att bryta.

Många föräldrar söker information om diabetes och behandlingar på internet, uppgifter som inte alltid har en tillförlitlig avsändare. ”Ibland känns det som att det som står på nätet har större genomslagskraft än det som vi försöker förmedla på diabetesmottagningarna.”, säger barnläkaren Gun Forsander till Ekot. På bloggar och diskussionsforum är det inte svårt att hitta inlägg som underkänner ”expertisen”.

Det här är egentligen grunden till den här debatten, enligt mig. Om jag tar min egen historia som jag vet delas med tusentals andra; Jag hade kämpat med att få kontroll över mitt bs i 36 år. Sjukvården kunde inte hjälpa mig, de gav mig mest dåligt samvete för att jag inte kunde hålla blodsockret i kontroll med de kostråd de gav mig. Jag blev sjukare och sjukare, fick olika mediciner, en del i förebyggande syfte. När jag då för fem år sedan hittade LCHF och märkte vilken skillnad det blev, nästan omgående, så vore jag väl dum om jag inte hade fortsatt med det. Tyvärr blev inte sjukvården så imponerad av mina framgångar, de fortsatta att hävda att deras råd var de rätta. Diskussioner med läkare och ssk gjorde mig mer och mer frustrerad. Jag märkte att sjukvården var totalt emot att jag skulle sköta min sockersjuka med hjälp av kosten, det var farligt enligt dem. När jag då efter ett par år märkte att jag inte var ensam om detta så blev jag bara starkare i min tro att det var sjukvården det var fel på och inte mig. NU är jag helt övertygad om att det är så och därför känner jag ofta ett stort förakt över det massiva motstånd som möter oss när vi vill informera andra. Jag hade kunnat förstå inställningen om vi hade varit en handfull som blivit friskare men vi är tusentals, och vi blir bara fler och fler. Föräldrar till typ 1-barn som läser om oss som har jämna fina blodsockerkurvor med lite eller ibland nästan ingen medicinering blir såklart nyfikna. Hur kan det komma sig att det ser helt annorlunda ut i våra grupper än i de grupper där det äts enligt den sk traditionella diabeteskosten? Eftersom vi upptäckt att det till och med går att reversera vissa av de komplikationer vi drabbats av så förstår säkert en del föräldrar att det då också borde gå att slippa drabbas av dem över huvud taget. Den vedertagna informationen man möts av som förälder är att; ”ditt barn kommer att drabbas av det sk naturalförloppet, råka ut för mängder av komplikationer och mest troligt dö en för tidig död”. Det är inte något jag hittar på, jag har läst det på en sida för barndiabetes. Jag skulle själv som förälder hellre välja den sida som visar upp en lite gladare och friskare framtid. Allt detta med hjälp av en kost som människan ätit i hundratusentals år, mättat fett som finns i bröstmjölk t.ex. En kost där man väljer bort processad mat med mängder av tillsatser och så mycket kolhydrater att man måste pumpa i mycket mer insulin än vad som är nödvändigt.

Det är en ganska farlig syn, att man rekommenderar andra att inte lyssna på expertisen. Vi kanske inte har rätt i allt, men vi sitter inne med en kunskap som man inte alltid kan läsa på nätet, säger Helena Elding Larsson.

Jag kan bara säga att om jag hade fortsatt att förlita mig på deras ”kunskap” så hade jag varit död idag.

Webben har en enorm genomslagskraft. där kan helt felaktiga saker eller missuppfattningar slå igenom hårt.

Ja, tack gode gud för det! Se ovan.  🙂 Har man bara lite sunt förnuft och tar ett eget ansvar och inte lyssnar på uppenbara dumheter så är väl webben det bästa som har hänt folkhälsan någonsin. Med tanke på att läkemedel är den tredje störta orsaken till dödsfall i världen så kan det ju i alla fall inte vara farligare att söka information på nätet än vad det är att besöka sin läkare och bli överöst med mediciner.

Till sist, när det gäller drevet mot LCHF den senaste veckan så kan jag berätta att ALLT grundar sig på ett fiktivt fall som Dagens Diabetes publicerade för några veckor sedan. Ett gäng anti-LCHF:are satt och fabulerade ihop en story som skulle bekräfta deras påståenden. Enligt dem själva är det ok eftersom detta fall, en 8-årig pojke, är ett hopkok av 10 verkliga fallbeskrivningar. Jo jo, man tager vad man haver och i detta fall blev det bara en tummetott. Med det vill jag säga att jag kan gärna bli kallad för sektmedlem,  fanatiker eller för den delen räknas till maffian. Bara jag inte blir lika korkad som man måste vara om man gör något sådant och sen sprider det i hela media-Sverige som ett äkta fall. Jag VET att det kommer att hoppa upp och bita dem i arslet förr eller senare så jag säger bara; fortsätt bara att gräva, vi sitter gärna vid sidan om och tittar på.

Smarta diabetiker har skrivit ett klargörande om hur vi ser på det här med LCHF och barn med typ 1. De allra flesta seriösa LCHF-are skriver nog under på detta;

Klargörande från Smarta diabetiker

Enklaste och godaste glassen.

500_F_80398945_mOXNKmE3jSwuPpMv2MtPphluiZEFxeUZ

Vill bara dela med mig av mitt superenkla recept på glass. Ibland längtar jag efter något kallt och gott på kvällskvisten. Då gör jag min LCHF-glass som bokstavligt bara tar några sekunder att göra.

Gör så här;

Häll upp frysta hallon i en skål, så mycket som du vill ha. Häll över önskad mängd grädde (40%). Ställ in skålen i frysen, de redan frysta hallonen gör att grädden fryser ganska snabbt. Låt glassen stå tills den fryst tillräckligt, jag gillar när den är lite ”lagom” fryst. Ta ut skålen och rör ihop lite, kan också göras innan du ställer in skålen i frysen. Vill du ha en lite slätare glass kan du mixa ihop hallon och grädde innan du ställer in skålen i frysen. Vill du kan du smaksätta med pyttelite sötningsmedel, jag tycker att det blir sött nog utan. Smaklig spis! 🙂

LCHF-magasinet, nya numret av min favvotidning är här.

lchf-magasinet

Nyaste numret av LCHF-magasinet är här! OBS! Bilden föreställer ett gammalt nummer av tidningen! Jag har inte hunnit läsa den ännu men den är säkert, som vanligt, fylld med en massa intressant läsning. Det finns andra tidningar som handlar om LCHF på marknaden men denna är min stora favorit, fullspäckad med kunskap som den är. För den som ännu inte upptäckt detta magasin vill jag ge ett tips; KÖP DEN!!! 🙂 Jag har lärt mig massor av denna tidning som visserligen innehåller en del recept men till största delen består av välskrivna artiklar om hälsa i allmänhet och LCHF i synnerhet.

Här hittar du information om det nya numret samt hur du går till väga för att prenumerera. Om du aldrig läst LCHF-magasinet kan du även beställa tidigare nummer på samma ställe.

LCHF-magasinet

Till sist vill jag nämna att LCHF-magasinet är den enda tidning jag läser numer. Jag har slutat läsa både böcker och tidningar på grund av min dåliga syn men det här magasinet vill jag inte missa så jag tar mig igenom varje nummer – sakta men säkert, he he 😉

Ett litet ljus i mörkret.

snäll läkare

Hej på er! Någon kanske har märkt att jag varit lite osynlig den senaste tiden? Jag har haft en jobbig period som jag tänkte skriva om i ett annat inlägg. Nu känns det bättre och jag tänkte att jag för en gångs skull ska vara snäll mot ”min”läkare och ge honom lite ”cred” för hur han bemötte mig den här gången. Jag är ju för det mesta ganska elak när det gäller sjukvården så jag vill väga upp det lite idag, he he 😉

Jag hade en  telefontid och han ringde upp mig på exakt inbokad tid. Jag ville bl a framföra min önskan om att få en cgm med insulinpump. Det kunde han inte lova mig, mycket på grund av att mitt blodsocker ligger så pass bra, men när han hörde hur många gånger jag kollar blodsockret per dag, 6-10 gånger, så erbjöd han mig frivilligt en FreeStyle libre där man med en sensor kan skanna sina blodsockervärden utan stick i fingret. Det ska bli såååå skönt, själva sticket gör inte speciellt ont men när man sticker sig så många gånger per dag så blir fingrarna ganska ömma och lite svullna. Man kan få lite förtjockad hud också som gör det svårare att få ut blodet ur fingret,

Resten av samtalet med läkaren var också ovanligt bra. Jag ska få en tid hos honom inom kort för att diskutera vidare angående CGM:en och en del andra saker. Jag var faktiskt riktigt glad när jag lade på luren, jag hade inte förväntat mig ett sådant samtal och hade laddat med argument för min sak. Jag som förr i tiden blev anklagad för att vara så ”jävla optimistisk” hela tiden har nog blivit lite tvärt om, tyvärr. Oj, höll på att glömma; inte ett endaste ord om att han tycker att jag nog ändå bör äta statiner, inte ens en antydan.

Istället för ett citat vill jag den här gången avluta med några meningar om hur det gick när jag och Alex var på Willys igår, det var j-igt irriterade just då men egentligen ganska positivt;

”allt smör var slut!! inte ett smörpaket i sikte. margarinhyllorna var fulla men där smöret ska stå gapade det tomt”

h a l l e l u j a!

Frihet kan vara ett körkort.

hund i bil

Att ha bil och körkort var för ca 6 år sedan nästan helt självklart för mig. Sen separerade jag från min sambo, som ägde bilen, och blev av med mitt körkort, nästan samtidigt. Det var ganska jobbigt att acceptera att jag inte kunde köra bil längre men jag hade slutat köra på eget bevåg eftersom jag såg så dåligt. Desto gladare blev jag när det visade sig att jag hade starr och det gick att åtgärda. För att göra en lång historia, ganska, kort så blev jag av med körkortet pga av ett misstag. Jag hade fått uppskov med körkortsintyget från ögonläkaren eftersom jag var under behandling för starr. På grund av ”röran” med ögonintyget så missade jag att lämna in intyg från medicinmottagningen och de drog in mitt körkort, precis när jag insett att jag nog inte behövde bli av med det. Det var otroligt surt och jag var otroligt frustrerad över min egen dumhet. Eftersom jag haft så otroligt dålig ekonomi de senaste åren så har jag helt enkelt inte haft råd att ansöka om ett nytt, jag behöver inte ”ta om” körkortet men med alla avgifter så kostar det ca 2000 kr och det har jag inte haft pengar till.

Nu har jag nästan vant mig vid att inte ha varken körkort eller bil men nog är det tråkigt och framför allt jobbigt ibland. Visst kan jag be min son eller vänner och bekanta om skjuts men det är inte kul att känna sig till besvär och att alltid måste rätta sig efter när och hur andra har tid att hjälpa mig. Missförstå mig inte, jag är otroligt glad över den skjuts jag kan få, speciellt tacksam är jag över min son som skjutsar sin mamma kors och tvärs utan att klaga, inte mycket i alla fall, he he.

MEN, det går inte att komma ifrån att mycket av min frihet försvann tillsammans med körkortet. Om man inte mår bra så är det ändå ganska enkelt att t.ex åka och hälsa på vänner och bekanta om man kan ta bilen. Måste man åka buss eller gå så känns det genast mycket jobbigare, ibland helt enkelt omöjligt när kroppen protesterar. Detta har faktiskt gjort att jag de senaste åren nästan helt och hållet isolerat mig från omvärlden. Har man dessutom en hund, som jag har, som inte gärna är ensam hemma utan sitter och ylar konstant när matte är borta så drar man sig för att ge sig iväg. Mina hundar har alltid fått följa med när jag har åkt någonstans. Har de inte kunnat följa med in så har de suttit i bilen, om vädret inte har varit för varmt eller kallt förstås.

Men nu kanske det blir ändring, hoppas, hoppas, hoppas 🙂 Min vän Sune meddelande mig härom dagen att Transportstyrelsen sänkt kostnaden för att att återta körkortet. Nu kostar det endast 500 riksdaler och då känns det äntligen möjligt för mig att få tillbaka det. Det finns några hinder kvar, jag måste få intyg från medicin- och ögonläkare. Skulle det varit som förr skulle jag jubla redan nu men det har tillkommit en ny undersökning, ett sk synfältstest och det gör mig lite orolig, trots att jag ser mycket bättre än innan starroperationerna. MEN, den dagen den sorgen. Jag har i alla fall fått en tid på ögonmottagningen, den 22 mars kl 13.00. Sen är det bara att skicka in alla papper och vänta på att Transportstyrelsen ska ta sitt beslut.

När, jag skriver inte om, jag får tillbaka körkortet ska jag köpa mig en liten bil. Då kan jag äntligen slippa rätta mig efter andra och kan göra precis vad jag vill när jag vill. Såååå himla skönt det kommer att bli 🙂

”i motvind får man antingen kryssa eller ta till årorna”

– okänd –

När sanningen inte räcker till.

pinnoccio

Det här börjar bli enformigt men jag bara måste kommentera de senaste dagarnas händelser i den här oändliga historien om Tallriksmodellare vs LCHF-are. Jag har tidigare skrivit om hur märklig jag finner hela den här soppan. Alla som jobbar för att vi sockersjuka av olika typer ska få en bättre vård borde ju kunna hitta något sätt att samarbeta eller åtminstone ”samexistera”. Vi vill väl ändå alla samma sak, antar jag? Nämligen att alla sockersjuka ska få chansen till ett bättre och friskare liv. För min, och de flesta av mina vänners, del så respekterar jag att alla inte tycker samma sak. Jag låter Tallriksmodellarna hållas med sitt på sina bloggar, facebooksidor mm. Jag går inte in i deras ”sfär” och slänger ur mig dumma och elaka kommentarer om vilka patetiska, idiotiska, inkompetenta och korkade barnamördare jag  tycker de är som ger sina barn samma dåliga kost som håller på att förgöra hela världen. Jag hoppar inte på föräldrar som har stora problem med att hålla sina barns blodsocker under kontroll, med ömsom skyhöga värden ömsom för lågt blodsocker, sk hypoglykemi. Jag skriver inte inlägg om det och hetsar andra till att skriva; Det där barnet borde omhändertas av socialtjänsten. Jag gapar inte;hur kan en förälder ge sitt barn en kost som ger såna biverkningar? När jag läser om ledsna föräldrar som lider för att deras barn, som de skriver, mest troligt kommer dö en för tidig död, sannolikt drabbas av njurskador, blindhet eller amputation påstår jag inte att det är deras fel? När jag läser om föräldrar som lider av sömnbrist för att de måste sitta och passa på sitt barn för att hen inte ska gå ned så lågt i bs att hen dör eller får hjärnskador, då går inte jag in och hånar dem och säger att de är dåliga föräldrar som medvetet gör sina barn illa. Varför? Jag tycker inte att det är produktivt och dessutom tycker jag att det är jävligt oförskämt och att om man har något vett i huvudet så gör man inte så. Basta!!

I början av min ”lchf-karriär”  trodde jag, ärligt, att jag kunde hjälpa dessa föräldrar med att berätta om det fantastiska som ”hänt mig” efter 36 år med typ 1. Jag ville berätta om hur de genom att dra ned på kolhydraterna kunde minska barnens insulinbehov vilket i sin tur inte skulle ge lika stor risk för nattliga känningar. Jag ville berätta att vissa komplikationer kan reverseras till och med efter så lång tid om man lägger om kosten. Jag ville egentligen bara skrika TA CHANSEN, LÅT INTE ERA BARN BEHÖVA GÅ IGENOM ALLT DET MÅNGA AV OSS ÄLDRE GJORT. RÄDDA DEM!!

Jag vet att många tycker att jag får skylla mig själv. Jag har berättat om att jag stoppade huvudet i sanden och nästan struntade i att jag var sjuk. Ja, det gjorde jag men varför gick det så långt, varför gjorde jag det? Vissa säger att det inte är sjukvårdens kostråd det är fel på, det är hos oss patienter felet ligger. Det är bara att göra som etablissemanget säger; ät mindre spring mer, så ordnar sig allt. Kalorier in och kalorier ut är deras melodi. Tyvärr är det inte så enkelt för många av oss, varken friska eller sjuka. Jag måste erkänna, jag känner faktiskt EN tjej som verkar klara av att äta kh, hålla sig smal och samtidigt ett jämnt och bra blodsocker. Men jag och många andra klarar inte av det. Ju mer kh vi äter desto mer mat/socker vill vi ha och det blir en ond cirkel med sötsug, hunger, insulin, hunger, sötsug, insulin, i all evighet. Och, som jag skrivit mååånga gånger tidigare, man behöver bara titta sig omkring i samhället för att se att vi inte är ensamma. Så jag vidhåller alltså att det är kostråden det är fel på, inte oss.

 

KAN det vara så, jag skriver KAN, att de Tallriksmodellare(TM) som kämpar för ett botemedel för sockersjuka inte vill att människor ska veta att det finns ett sätt att, om än inte bota, så i alla fall minska sockersjukans effekter på oss? Är man rädda att den informationen ska få människors vilja att skänka pengar till forskning för sockersjuka att minska? Kan det vara svaret jag letat efter så länge? Om människor får veta att både den sockersjukes vardag och framtid kan bli så otroligt mycket enklare och bättre med en kostomläggning kanske de inte tycker att det är lika akut att hitta en lösning? TM kanske vill använda sig av de här beskrivningarna för att få sympati? Ja, jag vet inte, det är bara en fundering. Om man får veta att sockersjuka typ 1 hos barn inte behöver likställas med det vedertagna naturalförloppet där man accepterar att barnens livskvalitet blir kraftigt försämrad samt att de mest troligt kommer att drabbas av en eller flera komplikationer och till sist dö en för tidig död skulle det då minska människors benägenhet att skänka pengar? Som sagt, jag vet inte men jag undrar om det kan vara skälet till detta kraftiga motstånd?

Missförstå mig inte, jag hoppas verkligen att man någon gång kommer att finna ett BOTEMEDEL som gör att ingen behöver drabbas av typ 1. Jag tycker verkligen synd om både barn och föräldrar och det ÄR en skitsjukdom. Men i väntan på ett botemedel måste vi göra det bästa vi kan för att hålla barnen, och även vuxna såklart, friska. Problemet är, som jag ser det; Vilket läkemedelsföretag (lmf)vill egentligen hitta en medicin som gör en sockersjuk med typ 1 frisk bara sådär? Vilket lmf vill gå miste om de miljarder de tjänar på att vi behöver insulin och så småningom även övriga läkemedel för att hålla oss vid liv? Inte något skulle jag tro, tyvärr.

Men, äntligen till saken. Sanningen. I den här kampen om kostråden så verkar alla knep vara tillåtna, så vi får väl kalla det ett krig då. Det finns en tidning som heter Dagens diabetes, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Där påstår man allt som oftast att lchf är livsfarligt, framför allt för barn. Man gör allt för att skrämmas på alla sätt och vis. MEN nu har de gått över min gräns i alla fall. I en artikel som jag länkar till längst ned, trots att det bär mig emot, ljuger man helt enkelt sina läsare rakt upp i ansiktet. Man beskriver där ett fall, en 8-årig pojke som på grund av lchf-kost drabbades av sk euglykemisk diabetisk ketoacidos, euDKA. Många av oss tyckte att artikeln var minst sagt märklig och ifrågasatte trovärdigheten. Som du kan läsa i artikeln så står det längst upp att fallet är ”avidentifierat” på grund av sekretess. Efter några timmar så hade artikelförfattaren även fått dit ordet ”fiktivt”. De hade alltså inget fall att presentera så de hittade helt sonika på ett. Hade ingen reagerat och ifrågasatt hade de nog fortsatt att låtsas att det här var sant. Deras förklaring till agerandet? Det var tio fall som var sammanslagna till ett!!!! Som om att det skulle göra saken bättre?

Ja, för oss gör det faktiskt saken bättre. Jag hoppas på att det här visar att man inte ska tro på allt dessa människor framställer som fakta. Jag hoppas på att man lägger mer fokus på artiklar eller inlägg om ”verkliga människor” som berättar om sin förbättrade hälsa och livskvalitet. Jag hoppas på att föräldrar till typ 1-barn, som blivit påhoppade, inte ska ta åt sig så mycket när de blir hotade med socialtjänsten för att de ger sina barn en kost som är fattig på kolhydrater. Jag hoppas att de inser att Tallriksmodellarna har så lite att komma med att de måste ljuga. DET hoppas jag.

Jag ångrar mig när det gäller länken. Jag länkar till Erik Edlunds blogg Matfrisk istället. Han har skrivit ett mycket intressant inlägg om det här där han länkar till Dagens Diabetes, det får räcka.

Erik Edlund Matfrisk

”å när storfiskar´n talar om hur stora fiskar han får, då räcker armarna inte till, nej då så skarvar han som han vill”

– Thore Skogman –

Gräddtårta eller pannkakor till middag, vad är skillnaden?

pannkakstårta

Jag lyssnar just nu på en ljudbok där huvudpersonen pratar med en vän i mobilen samtidigt som hon handlar mat i en livsmedelsbutik. Hon säger, lite skämtsamt, till sin vän;

”Kan man äta gräddtårta till middag? Ja, varför inte? Man äter ju pannkakor och det är samma ingredienser, faktiskt exakt samma ingredienser, ha ha ha”.

Det fick mig att tänka på att många människor nog inte inser att det verkligen ÄR exakt samma sak. Men, kanske du tänker, en tårtbotten innehåller väl mycket mer socker än pannkakor? Det är nog sant men många äter sina pannkakor med grädde, strösocker, sylt och sirap så sammantaget blir nog sockermängden lika stor skulle jag tro. Det är tyvärr många som inte ens vet hur mycket socker de och deras barn får i sig genom att följa ”livsfarlighetesverkets”, som jag kallar det, råd om hälsosam mat. Kolla in den här filmen och visa den för så många du kan så att fler får upp ögonen för hur farliga dagens kostråd är. SLV:S råd gäller friska människor men den sk ”traditionella diabeteskosten” innehåller lika mycket socker eftersom det ska vara ”lika för alla” tydligen. Se och förfasas;

The secrets of sugar

Glömde den här;

Sockerfilmen

Jag oroar mig inte för min hälsa.

steg i sanden

Rubriken kan nog verka lite märklig, jag kanske borde oroa mig för min hälsa? Och grejen är att jag har varit väldigt bra på att oroa mig i hela mitt vuxna liv. Jag har oroat mig för allt och ingenting, egentligen allt jag inte haft kontroll över. Och det är inte mycket som jag haft kontroll över kan jag säga, då kan du tänka dig vad jag har oroat mig.

Men saken är den att jag inte oroar mig över min hälsa. Förutom när det blir något speciellt måste jag väl erkänna. Just nu oroar jag mig över en knöl som sitter där jag inte borde ha någon knöl. Men jag TROR att det är en böld eftersom jag hade en sån på exakt samma ställe för en tid sedan. Jag har bestämt mig för att kolla upp den till veckan och jag oroar mig inte hela tiden men visst känns det lite olustigt.

Det jag menar är att jag numer tar steg för steg och dag för dag när det gäller min sockersjuka. Jag vet att många har det jobbigt VARJE dag och oroar sig för vad som kan hända i framtiden och andra saker. Jag kanske helt enkelt är lite dum men så här är det. Innan jag började med lchf hade jag gett upp hoppet om att leva vidare så värst länge till. För några år sen tänkte jag att jag skulle vara glad om jag blev 50 år, det var liksom mitt mål eftersom att Alex då skulle vara vuxen. Nu tänker jag helt annorlunda, speciellt som jag håller på att bli fri från mitt medberoende. Jag tycker inte ens att det är jobbigt att ha sockersjuka. Jag hoppar väl inte jämfota av glädje över att jag är sjuk MEN jag tycker faktiskt inte att det är jobbigt, det finns saker som är mycket värre. Det känns som att jag har fått ett extra liv och då är ju alla dagar en bonus. Jag vet hur och vad jag ska äta för att hålla mitt blodsocker på en bra nivå och det känns som en gåva att jag har fått den möjligheten. Så nu skulle jag nog bli lite besviken om jag helt plötsligt ”trilla’ av pinn” men just nu har jag inte tid med det för jag har många planer och drömmar jag måste uppfylla först.

Livet är som en cykel

slutar man trampa faller man av

-okänd-

Å’ du, jag har börjat trampa igen, pling plong  😉

 

Var tar rymden slut eller hur mycket socker finns det i världen?

rymden

Var tar rymden slut? Svaret man brukar få är; rymden/universum är oändligt och tar inte slut. Ja men, någonstans måste det ju ta slut och i så fall – vad finns där? Sådana frågor var något som förr kunde få mig att ”bli galen” när jag började tänka på det. Det är obegripligt för mig och egentligen ingen mening att tänka på eftersom jag nog aldrig kommer greppa det där med oändligt. Det där med sockret var egentligen ett skämt men när jag tänker efter så är svaret på båda frågorna – oändligt.

Ok, vad har det här med något att göra kanske du undrar? Jo, så här är det: lika lite som jag förstår mig på det där snacket om att rymden (och mängden socker, troligtvis) är oändlig och aldrig tar slut, lika svårt har jag att förstå mig på diskussionen om LCHF för oss med sockersjuka typ 1.

Det här inlägget handlar nästan om samma sak som mitt förra där jag uppmanade ettor att våga välja LCHF men jag känner att jag verkligen vill poängtera det här problemet. Kanske kan det få någon att våga ta steget och hoppa?

Jag har funderat på det här sen jag började med LCHF och ville sprida det till ALLA jag mötte, jag var lite som en sektledare faktiskt, he he 😉 Jag ville tala om för alla vilken otrolig upptäckt jag gjort. Främst ville jag att andra typ-ettor och främst yngre sådana skulle få chansen att slippa drabbas av de komplikationer jag drabbats av. Föga anande jag att det var främst den gruppen jag/vi skulle bli mest motarbetade av. Jag berättade för min läkare, jag ringde upp Diabetesförbundet mm mm. Allt eftersom förstod jag att jag inte var ensam OCH att det inte var så många inom etablissemanget som var särskilt intresserade av det jag hade att säga.

Att läkemedels- och livsmedelsföretag inte vill att alla ska få veta hur enkelt vi kan hålla oss friska med hjälp av maten DET förstår jag. Deras främsta intresse är att tjäna pengar, tro inte annat.  Det jag har så svårt att begripa är vad de andra LCHF-motståndarna har för agenda. Nu menar jag alltså ”vanligt folk”. Det är ofta, som jag nämnde ovan, typ-ettor som är väldigt upprörda över det vi upplever och berättar om. Att vi vill förmedla hur bra vi mår med lchf verkar vara otroligt provocerande för vissa och JAG FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE VARFÖR? VAD ÄR PROBLEMET? Vi håller till i våra grupper och på våra bloggar och förmedlar ny forskning, berättar om oss själva och svarar på frågor från människor som vill veta mer om LCHF. Varför kan vi inte få göra det ifred för dessa människor? Vi hävdar aldrig att någon måste börja med lchf, vi informerar om fördelarna och om hur vi själva mår. Det vi KRÄVER är att alla ska få  information om att det finns alternativ till tallriksmodellen, när de besöker sjukvården.

Det finns väl ändå ingen som kan påstå att det jag och många andra känner är fel, eller hur? Det konstiga är att så fort vi hänvisar till något som handlar om  ny forskning så är de genast framme och ”slaktar” denna forskning. Den går inte att lita på säger man. Men vilka är de att bestämma över vilken forskning eller vilka läkare som är trovärdiga? Vi kan väl ändå vara överens om att de metoder som deras ”husgudar” använt inte varit särskilt fruktsamma för folkhälsan, eller hur? Fler och fler unga sockersjuka drabbas av hemska komplikationer. Och eftersom LCHF inte är accepterat av sjukvården och därför inte används som behandling så kan de ju, hur gärna de än skulle vilja, inte skylla detta faktum på den kosten. Det har aldrig någonsin funnits så många feta och sjuka människor runt omkring oss som det finns nu, ändå hävdar de envist att deras ”gudar” har rätt. Det finns ingen långvarig forskning på LCHF säger man och det måste till innan man kan börja rekommendera denna vanliga och nyttiga mat, hmmm?. Nej, det finns det inte men jag har inte tid att vänta på någon forskning som aldrig kommer. Men jag mår bättre än jag gjort på många år och mina värden blir bättre och bättre, det LITAR jag på. Och vem frågar efter forskning på tallriksmodellen innan de börjar äta det? Det är lustigt att det alltid är LCHF-are som ska lägga fram bevis. Jag behöver, som jag skrivit många gånger tidigare, bara titta på tv, läsa tidningar och gå ut bland folk för att se vad som hänt sen fettskräcken satte klorna i oss. Sjuka och feta människor överallt, vuxna som barn det är lika illa överallt. I Sverige liksom i resten av världen, fetma är ett större hot mot mänskligheten än vad svält är. Det säger väl allt?

Sen har vi, åter igen, det här med attacker och påhopp. LCHF-motståndarna hävdar, helt ärligt, att när de kallar folk för t.ex tokar och kvacksalvare så är det helt ok eftersom ”det är ju sanningen”. Jo tjena, det är skillnad på folk och folk minsann! Om de själva blir kallade för något de inte gillar så beter de sig som lättkränkta barnungar som sen inte ens kan stå för sina egna påhopp trots att de blir överbevisade när de hävdar att; ”så har JAG minsann aldrig skrivit”. Här är ett ord som beskriver precis det de sysslar med; ”Genom sina insinuationer och lögner om dig, ”offret” så berättar ”våldsverkaren” om sig själv” Ordet är projicering.

Nåväl, det som gör mig mest förbannad i allt detta är att de hindrar människor som är ärligt intresserade av sin hälsa och är nyfikna på LCHF. De som visar sitt intresse blir utsatta för en skrämselpropaganda av sällan skådat slag. De senaste dagarna har det varit två artiklar i Dagens diabetes som enbart verkar vara ute efter att svartmåla det här med att äta vanlig naturlig mat med naturligt fett och inte så mycket kolhydrater, ja det låter märkligt – jag vet! Åter igen så kan jag förstå varför de som skriver sådana artiklar gör som de gör, de allra flesta har  kopplingar till ett eller flera läkemedelsbolag. Såna artikelförfattare använder sig dessutom av sk härskartekniker för att förminska människor och avfärda historier, som min t.ex, som ”enstaka fall”.Där varnas till exempel för det här med risken för euglykemisk diabetisk ketoacidos. (euDKA) För inte så länge sen hade vi en långdragen diskussion om just detta, på flera forum. De som varnade hävdade  då att det fanns ”massor med fallbeskrivningar på detta tillstånd” och de skulle presenteras inom kort. Vi har väntat och väntat och väntat på dessa fallbeskrivningar och i den ena av ovan nämnda artiklar så kom de äntligen. OCH? Ja, vad ska man säga? Man kan nog jämföra det med den där sagan om Mäster skräddare, om den beställda rocken som bara blev en tummetott. Ja, det bidde bara en tummetott. Jag hävdar fortfarande att risken för att träffas av en tegelpanna i huvudet när man går utanför dörren måste vara minst lika stor. Ja men det händer ju inte så ofta kanske du tänker. Nej precis, och det gör inte euDKA heller. Synar man dessa fallbeskrivningar lite närmare så märker man att kopplingen till LCHF, som frågan gällde, är ytterst pytteliten. Det KAN nog hända, men för det första inte med de bs-nivåer som de flesta av oss LCHF-are anser vara bra. Inte heller kommer de som en blixt från klar himmel, som ju faktiskt en tegelpanna skulle kunna göra om man har otur. Så, man kan vara medveten om att tillståndet existerar om man börjar må rejält dåligt men annars är det inget man behöver gå omkring och oroa sig för.

Längst ned länkar jag till ett inlägg från Smarta Diabetiker där man bemöter vissa påståenden och slutsatserna i artiklarna, ganska intressant tycker jag så gå gärna in och läs.

Till dig som själv är typ-etta vill jag bara säga så här: Låt dig inte skrämmas av dessa domedagsprofeter, läs, lär, ät. mät och, framför allt, tänk själv. Tänk så här, om t.ex euDKA  vore så vanligt som vissa påstår, skulle väldigt många av oss typ-ettor inte vara döda vid det här laget då? Annars skulle vi ha kolat vippen på grund av hypoglykemi. Det påstås ju också att risken för ”känningar” ökar markant med LCHF. Det är också ett väldigt märkligt påstående. I snart 2,5 år har jag genom våra fb-grupper tagit del av mängder med historier om sockersjuka som mår bättre av LCHF. Inte en endaste gång har jag stött på någon som upplevt detta, istället har de berättat om det precis motsatta. Tillfällena med hypoglykemi har blivit allt mer sällsynta. Den största anledningen till det är väl, som jag skrev om sist, att ju mindre insulindoser man behöver ta desto mindre blir riskan att man ”överdoserar” insulinet. Istället mår de allra flesta bättre än de gjort på tio- tjugo- eller trettiotals år och vill såååå gärna att andra ska få chansen att uppleva samma sak. Och en sak är då verkligen säker – de flesta av oss tjänar inte en endaste sekin på att göra det vi gör. Det kan du hoppa upp och sätta dig på, he he 🙂

Vänta inte på det perfekta ögonblicket

ta detta ögonblick och gör det perfekt

”okänd”

Länk till inlägg i Smarta diabetiker:

Smarta diabetiker

 

Våga välja LCHF som typ 1:a , du kommer inte att ångra dig.

lchf

Har du sockersjuka, typ 1, och funderar på att prova LCHF? Har du läst om fördelarna som många upplever MEN även hört många, särskilt sjukvården, avråda oss med typ 1 från att dra ned på kolhydraterna? Vill du prova men vågar inte riktigt? Ta dig en liten funderare till. Vem ska du lyssna på? Läkemedelsföretagen som tjänar pengar på att vi är lite ”lagom sjuka” så att de kan sälja sitt insulin och sina andra diabetesmediciner? Läkare och övrig sjukvårdspersonal som får mycket av sin utbildning via dessa företag och inte själva intresserar sig för att följa modern forskning? Eller – ska du lyssna på mig och mängder med andra ettor som av egen erfarenhet vet vad vi pratar om? Jag önskar verkligen att du ville lyssna på mig och ta chansen att förändra och förenkla ditt liv.

Har du det jobbigt med ett svängande blodsocker, ömsom högt och ömsom alldeles för lågt pga svårigheter att dosera insulinet? Har du svårt att hantera maten och känner dig misslyckad för att du inte kan göra ”som dietisterna säger”? Varför inte ta chansen och i alla fall prova att göra tvärt emot tag? Du kommer ganska omgående att märka stor skillnad på ditt behov av insulin och att blodsockret håller sig på en lägre och jämnare nivå. De övriga fördelarna kanske tar lite längre tid att uppnå men Rom byggdes ju inte på en dag, eller hur? Mitt proteinläckage i urinen, som jag haft i över 23 år, hade helt plötsligt upphört en dag när jag ätit LCHF i ca 3 år men andra fördelar, som ett lägre HbA1c märktes ganska omgående. Så – våga vinn, ta chansen, våga språnget – HOPPA!!

Jag kommer från och med nu att skriva ett par inlägg i veckan där jag ger tips och råd om hur du kan göra när du byter kost. Jag är absolut ingen expert men jag kan berätta hur och vad jag har gjort under de här fem åren. Du får gärna skriva och fråga om det är något du undrar över. Du kan skicka meddelande till mig på facebook om du inte vill skriva här på bloggen. Sockerbettan

Jag vill börja med en sak som jag vet att många oroar sig över och det är risken för lågt blodsocker. Inom sjukvården så påstår man att risken för hypoglykemi ökar när man går över till LCHF. Inget kan vara mer fel, det är precis tvärt om. Allt eftersom du behöver mindre insulin så minskar risken för att du ”överdoserar” och att ditt bs åker i botten. Det är ju egentligen ganska logiskt, inte sant? Vi är många som kan vittna om att våra känningar blivit färre och färre när vi bytt kost.

Som jag skrivit om förut så har jag inte så mycket tålamod och det var samma sak när jag började med LCHF. Jag läste Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt och bestämde mig för att det var ”vinna eller försvinna” som gällde för mig eftersom jag tappat hoppet om livet, bokstavligen. Så, jag gick ”all-in” direkt. Det behöver du inte göra. Gör det i den takt du känner passar dig bäst och som du känner dig trygg med. Börja till exempel med att läsa Matrevolutionen, då får du en bra uppfattning om varför du ska göra det här. Jag fick ett antal aha-upplevelser när jag läste boken, det var många polletter som trillade ner kan jag säga. Det finns andra bra böcker du kan läsa för att få kläm på varför du bör välja LCHF, jag länkar till några av dem som jag tycker är bra att börja med längst ned i inlägget.

Till sist, tveka inte. Ge dig själv chansen att få leva ett friskare och enklare liv. Ge LCHF en chans. Observera att det, enligt mig, inte går att äta ”lite LCHF”, det funkar inte, då kan du lika gärna låta bli. Att äta både mycket kolhydrater och mycket fett är ingen bra kombination, då ökar du nog bara i vikt och inget positivt händer. Jag vill avsluta med det jag tycker är viktigast av allt och jag upprepar det om och om igen;

Glöm inte att mäta ditt blodsocker hela tiden när du drar ned på kolhydraterna. ditt insulinbehov minskar direkt. jag trodde aldrig att jag skulle behöva minska så mycket som jag gjorde. Så -håll koll – hela tiden

Annika Dahlqvists böcker

Matrevolutionen Andreas Eenfeldt

Ett sötare blod Ann Fernholm

Diabetes? Nej tack Lars-Erik Litsfeldt

För att få lite insyn i hur det går till i forskningsvärlden kan du läsa den här boken av Ralf Sundberg:

Forskningsfusket